Pretty in pink. |
Men så slog det mig att en ganska skrikande färgsättning existerar, en som jag känt till under alla dessa år och till och med något som den ännu yngre och fattigare Andreas en gång trånade efter. Men på den tiden hade man knappt något över efter att man lagt den veckoliga Selma Lagerlöf (numer Astrid Lindgren) på godis. Det var knappt att man hade disciplinen att spara upp till begagnade spel, så en konsol var helt enkelt inte ens på kartan.
Utannonserad och lanserad med prislapp på runt 2500 kronor strax innan PS3:an gjorde sitt intåg, hamnar denna mitt i 00-talets sockersöta bomullstillvaro. Vi hade allt ifrån rosa Barbies, radios och mobiltelefoner (med obligatoriska påklistrade ädelstenar), till albumomslag till lurviga fronter på anteckningsböcker och toppen av pennor. Så varför inte en spelkonsol… förlåt, ’accessoar’. För trots allt, i linje med eran var den verkligen "(…) funky, fresh, and fashionable, (…) with a fun new twist.", som Sony uttryckte sig.
I mina
ögon, och det som legitimerat dess plats i samlingen, är det just färgen. Rosa
är ballt. Det syns. Det är fräckt. Sött. Och att se denna med egna ögon är lika
intensivt som Hampster Dance, Caramelldansen och Rosa Helikopter på samma gång.
Sedan hjälper det ju också att kompletta enheter (som med kontroller,
minneskort, konsol och låda) kan dra upp emot femtusen på Ebay givet solens
position den dagen (högsta jag hittade nyligen var hiskeliga 8000 kronor). Så
redan här har jag ”tjänat” på det i och med att jag fick hem min för i runda
slängar 2500 kronor.
Oftast är det då den amerikanska modellen som betingar en hel del, eller åtminstone är den vanligast förekommande framför den europeiska. Och skillnaden mellan amerikanska och europeiska ligger i region (till skillnad från den första, som bar inbyggt nätaggregat, är det ett externt sådant på dessa och därmed kan du komplettera med passande spänning beroende på region). Speaking of region… det som kan bli aningen klämmande är om jag vill stoppa in en NTSC-skiva i den, då dessa nämligen är regionslåsta. Men fram till och med PS3 var det allmän kännedom, så det är egentligen inget att skriva hem om. Vad man däremot kan ta upp (och är något som jag funderat på) är paketeringen. Den ser både annorlunda ut beroende på i vilken del av världen du hittar denna och innehåller dessutom lite olika många tillbehör; amerikanska NTSC har en svart låda, där den rosa konsolen poserar tillsammans med kontrollen under vit text, medan PAL är mer åt andra hållet. En ljusrosa nyans bakom maskinen och dess två kontroller under svart text. Tycker amerikanska är mer kontrasterande och påminner mig om hallonlaktris, medan EU känns mer i linje med insidan och tilltalar mig mer (because rosa).
Att det europeiska paketet innehåller två kontroller jämfört med det amerikanskas en tilltalar min komplett-noja och då minneskortet också finns i bilden gör den till komplett undantaget manualen. |
Valet att enbart inkludera en kontroll för Amerika och inte två är bortom mig och är också därför jag ville ha tag på en PAL. Försöker nämligen i den mån jag kan få tag på två kontroller per konsol då det i min mening gör det mer komplett (samt ser bättre ut med två på en framtida displayhylla). Och då denna kom i princip komplett är det win win för min del. Ända jag var tvungen att införskaffa separat var ett minneskort, som kom ungefär samtidigt och som nu pryder den magiska grinden ovanför första spelarens kontrollkontakt.
Men som sagt, bortsett från min och syrrans egna barndomsmaskin och denna så tror jag inte att samlingen kommer kompletteras med så värst många slim-konsoller, just därför att de limiterade utgåvorna inte föll mig i smaken. Men detta är bra för både plånboken och
vinden, då det finns gott om standard-varianter som en dag
ska ta plats. Och när väl det kommer, så kommer det vara ytterligare en
japansk.