Saker som man blir glad av

Jag kan direkt erkänna att jag för tillfället inte är på det bästa humöret. Ni som läste mitt inlägg "Det är jobbigt att växa upp" märkte det säkert och är också medvetna om vad jag tycker om arbetslöshetens glamorösa värld. Jag vet inte om arbetsförmedlingen avsiktligen har skickat mig vidare till en jobbcoach efter tre månaders inskrivning för att kunna "hjälpa" andra som fortfarande har mindre än tre månader kvar till nästa steg, eller om det skulle se ut på samma sätt om jobbsituationen skulle ha sett annorlunda ut... Oavsett så har jag nu hamnat på Ingeus, som till skillnad från arbetsförmedlingen inte förmedlar depression snarare än jobb. Ingeus är istället ett ställe där man på daglig basis går på seminarier där man får värdefulla tips från coacher och andra i samma situation, samtidigt som man kan få en personlig jobbcoach som bollplank. Till skillnad från arbetsförmedlingen så är det mer diskussion snarare än diktatur.

Även fast jag har hamnat i en liten depression så håller jag modet uppe. Något som jag är rätt bra på och som verkligen satts på prov nu på senare dar, är att uppskatta de små saker som förgyller tillvaron. Något som jag förevigade med min kamera i fredags. Innan jag fortsätter så har jag tänkt såhär. Jag älskar svartvita bilder dels för att de är  stilistiskt vackra men också för att de illustrerar sinneslaget som jag för tillfället befinner mg i. Men saker som gör en glad brukar ju inte lyftas fram i form av svartvitt utan i just färg. See for yourself.

Enkelt men mysigt. Ett exempel på citatet "blir man glad av lite har man mycket att vara glad åt".

Jag passerar den här rabatten praktiskt taget varje dag varannan vecka, men har aldrig riktigt stannat upp och tittat närmare på den. Men när jag väl gjorde det insåg jag att man inte riktigt behöver överdrivet Thailand-exotiska blommor för att höja humöret. Klart det höjs mer om blommorna är fler, men det här är nog för att gå längre än till bussen.

Livets dryck, fast ändå inte.

För er som undrar, även fast det förfaller rätt logiskt, så är muggarna på bordet av den typ som vanligtvis används vid konsumtionen av ambitionen, peppet, bensinen, glädjedrycken, humörboostaren eller "anledningen", på kontoret - med andra ord känt som kaffe. Visserligen kan man släcka sitt koffeinbegär med hjälp av te också (som fungerar precis lika bra) men kaffe fungerar bäst när man är på språng. Att kaffet på Ingeus finns i flera olika sorter och till skillnad från valfri automat, är gott, är en sak. Men att det är gratis är inte heller fel (tekniskt sett är kaffet inte gratis. Andreas anser bara det eftersom han inte börjat betala skatt ännu. Egentligen betalas kaffet som Ingeus serverar av skattebetalarna.) Synd bara att kaffekannan inte var med på bild då den också hade färglagts även om det hade varit svårt eftersom den är svart...

Affären jag vill hamna i.

På vägen ut sprang jag förbi affären där jag vill se mig själv någon gång i framtiden, nämligen Akademibokhandeln. För er som nu rynkar förvånat på ögonbrynen kan jag avslöja att jag inte avser att lägga ner mina författardrömmar efter tre år på författarlinjen, utan fortsätta. Jag vandrade faktiskt in under lunchen i torsdags och frotterade mig med böcker av alla dess slag. Allt från deckare (min personliga favorit) till självbiografier. Något som jag också kom på mig själv med att göra vara att ytterst kritiskt bedöma omslagen. Mötley Crües biografi "The Dirt" tycker jag har hysteriskt snyggt omslag. Sen hittade jag ett som pryddes av en gitarrkropp. Inuti ett svartvitt ansikte. Direkt började tankarna spekulera om handlingen, tills ögonen oberoende av tankarna flyttades längre ner. "Romantiskt. Sensuellt och erotiskt." Erotisk litteratur minsann... Bortsett från den hittade jag ex antal böcker som jag ville ha men stoppade mig själv med hänsyn till att jag redan har ex antal böcker att läsa och att jag måste läsa klart Röd Storm innan jag ens tänker tanken att köpa nya.

En förmodad förskoleklass på promenad genom betongens Solna.

Varför jag blir glad av att se en energisk hop med ungar på andra sidan gatan? Jo, för det första så märkte jag dem direkt efter att jag lämnat köpcentrumet. Precis då jag ska ta klivet ut i strömmen som slingrade sig förbi klipps min väg av nio små illlbattingar som jag nätt och jämt inte snubblar på. Sen tänker jag inte mer på dem utan knatar iväg till bussen. Sen kommer ligan gående på andra sidan gatan och det är då jag får världens nostalgirus. Jag kommer själv ihåg när jag jag som ung, oförstörd och smått galen yngling gick på dagis. Förskolan Båten i Vaxholm tillsammans med mina barndomsvänner. När vi var ute på promenad (precis som ungarna ovan) och fascinerades av allt som pågick runt omkring oss. Jag kommer speciellt ihåg min egen fascination av sopbilar in action. Fråga mig inte varför... Att åka buss var också extremt exotiskt vill jag minnas, liksom turerna till Täby Centrum på lördagarna. För att inte glömma godispåsen tillsammans med Disneydags klockan 18:00..., Ah, minnen... Men åter till nuet. Att åka buss är inte längre jättekul, jag använder längre turer till att sova vilket är jätteskönt. Att sova på bussen som liten hade man inte tid med, o nej. Då skulle man istället titta på allt utanför fönstret (och fick man inte sitta vid fönstret då blev det världskrig). Idag dimper man bara ner och struntar i om man hamnar vid fönstret eller inte. Det är dock skönt att luta sig mot fönstret och somna..., speciellt om man åker buss efter 22:00. Barndomen ger dock plats för mer än bara bussturer. Man hade på den tiden inga större bekymmer, det värsta var om man inte skulle hinna till Disneydags eller missa Bolibompa.

Men utöver det var det inga större bekymmer. Man var glad större delen av tiden förutom då man inte fick som man ville. Vilket hände..., vid närmare eftertanke..., ganska ofta... Jag ska inte dra upp problemen vi ungdomar (läs unga vuxna för maximal formalitet) kan ha idag eftersom det här inlägget när allt kommer omkring koncentrerar sig på glädje. Problemen får vänta eller helt försvinna om ni frågar mig. "I'd kill to be five and a half again."

Behöver jag egentligen säga mer? Jag refererar till Coca Colas egen slogan "Enjoy "

Jag ska avrunda min lilla tur till och från Ingeus med att ytterligare en gång förkunna min kärlek till världens godaste godis, nämligen Snickers. Jag knaprar det hela tiden. Så fort jag ser en kaka och har mer än sju kronor i fickan slår jag till. Där har vi svaret till varför småmynt finns. Det är hundra procent logiskt gott folk! Gud skapade det faktum att småmynt skulle bli över från större köp så att de kunde öronmärkas för Snickers! Den dagen den här gudagåvan kommer i enkilos förpackningar... Dräggel...