Det har länge gått rykten om nästa Battlefield. Vad det kommer att handla om och vart det kommer att utspela sig. Fast den stora frågan inför efterföljaren till Battlefield 1 är väl snarare… När kommer det utspela sig?
Jag är inte orolig över att vi ska slungas in i framtiden eller långt ut i rymden (sådant pysslar Call of Duty med). Inte alls. Battlefield har alltid haft fötterna, mer eller mindre, på jorden och till och med vågat sig på tidsåldrar som inte stått som spön i spelvärldens backar. Visserligen finns det spel som utspelade sig under första världskriget innan Battlefield 1 kom till världen (The Last Express, Snoopy Vs. The Red Baron och Valiant Hearts: The Great War), men jag uppskattade ändå att Dice tog tag i det och gjorde något verkligt ordentligt rörande. Även med enspelarläget…
Men det kriget är över. Och nu blickar vi mot framåt. Jag ser helst att vi hoppar över kriget som är det i särklass mest överrepresenterade inom spelvärlden och kliver in det som, i mitt tycke, är det näst mest underrepresenterade – Vietnamkriget. Det finns ordentlig potential i den nästan 20 år långa konflikt som mellan 1955 och 1975, rasade i de tropiska djunglerna. Tänk er möjligheterna att berätta en riktigt smaskig (och barnförbjuden) historia om baksidan av patriotism, gemenskap, vietnamesiska fångläger, napalm, luftanfall… Och skräcken i de knappt könsmogna grabbarnas ögon då de, med en mekanisk marsch, motvilligt pushas in i den gapande döden i aktern på det grönfärgade flygplanet.
Lummigt gröna ängar lagda under en ljusblå himmel som, på grund av den tjocka krutröken emellan, är ovetande om vilka hemskheter som pågår där under. Vidsträckt djungel, här och var kantad av pulvriserade hyddor och brunfärgade floder, till städer där spänningen är så stark att den kan brytas enbart genom att fel person ser på fel person på fel sätt. Från dess livliga orkester, bestående av vardagslivets bilar, promenader och prat, till krigets larm, uppehållet av maskingevärens smattrande, de sårades ryggmärgsinträngande skrik, det tryckande och allt starkare ekot av Bell-helikoptrarnas dödsbringande rotorblad och slutligen det tomma, seriella knaket kort innan marken dränks i ett brandgult inferno av napalm.
Vi vet att War Stories ska återkomma i Battlefield V (among other things), så jag ser definitivt plats för något (helst allt) av det groteskt hemska jag kåserade om i stycket ovan. Och helst inte bara från de amerikanska soldaternas sida. Utan även vietnameserna, soldat som civil. Se hur kriget påverkar landets civilbefolkning och hur de ställer sig till alltihopa. Den stridande sidans uppfattning om jänkarnas framfart, eller familjen som tappert försöker leva det som finns kvar att leva av ett normalt liv i krigstid. Och såklart, bara för att, hur uppfattningen hos amerikanska familjer, motståndsrörelser, soldater och i maktens korridorer ser ut. Lägg även till möjlighet till finfin 60-talsmusik och banor som är klippt och skurna för dödsmatcher av den mer smygande graden… Och du har det jag skulle vilja se i Battlefield V(ietnam).
Jag är inte orolig över att vi ska slungas in i framtiden eller långt ut i rymden (sådant pysslar Call of Duty med). Inte alls. Battlefield har alltid haft fötterna, mer eller mindre, på jorden och till och med vågat sig på tidsåldrar som inte stått som spön i spelvärldens backar. Visserligen finns det spel som utspelade sig under första världskriget innan Battlefield 1 kom till världen (The Last Express, Snoopy Vs. The Red Baron och Valiant Hearts: The Great War), men jag uppskattade ändå att Dice tog tag i det och gjorde något verkligt ordentligt rörande. Även med enspelarläget…
Men det kriget är över. Och nu blickar vi mot framåt. Jag ser helst att vi hoppar över kriget som är det i särklass mest överrepresenterade inom spelvärlden och kliver in det som, i mitt tycke, är det näst mest underrepresenterade – Vietnamkriget. Det finns ordentlig potential i den nästan 20 år långa konflikt som mellan 1955 och 1975, rasade i de tropiska djunglerna. Tänk er möjligheterna att berätta en riktigt smaskig (och barnförbjuden) historia om baksidan av patriotism, gemenskap, vietnamesiska fångläger, napalm, luftanfall… Och skräcken i de knappt könsmogna grabbarnas ögon då de, med en mekanisk marsch, motvilligt pushas in i den gapande döden i aktern på det grönfärgade flygplanet.
Lummigt gröna ängar lagda under en ljusblå himmel som, på grund av den tjocka krutröken emellan, är ovetande om vilka hemskheter som pågår där under. Vidsträckt djungel, här och var kantad av pulvriserade hyddor och brunfärgade floder, till städer där spänningen är så stark att den kan brytas enbart genom att fel person ser på fel person på fel sätt. Från dess livliga orkester, bestående av vardagslivets bilar, promenader och prat, till krigets larm, uppehållet av maskingevärens smattrande, de sårades ryggmärgsinträngande skrik, det tryckande och allt starkare ekot av Bell-helikoptrarnas dödsbringande rotorblad och slutligen det tomma, seriella knaket kort innan marken dränks i ett brandgult inferno av napalm.
Vi vet att War Stories ska återkomma i Battlefield V (among other things), så jag ser definitivt plats för något (helst allt) av det groteskt hemska jag kåserade om i stycket ovan. Och helst inte bara från de amerikanska soldaternas sida. Utan även vietnameserna, soldat som civil. Se hur kriget påverkar landets civilbefolkning och hur de ställer sig till alltihopa. Den stridande sidans uppfattning om jänkarnas framfart, eller familjen som tappert försöker leva det som finns kvar att leva av ett normalt liv i krigstid. Och såklart, bara för att, hur uppfattningen hos amerikanska familjer, motståndsrörelser, soldater och i maktens korridorer ser ut. Lägg även till möjlighet till finfin 60-talsmusik och banor som är klippt och skurna för dödsmatcher av den mer smygande graden… Och du har det jag skulle vilja se i Battlefield V(ietnam).
