6 filmer som jag vill se

Vill såhär på förhand be om ursäkt för eventuella stavfläckar, är inte superpigg men ville skriva av det nu innan tänkte på något annat.

Det här med film är något som figurerar rätt mycket i mitt liv. Jag och familjen ser hysteriskt mycket rullar inom  alla möjliga genrer, mestadels komedi och drama (med drama menar jag inte bara de bottenlöst djupa tegelstenarna som får självaste Igmar Bergman att vrida sig i sin grav, utan snarare de om starka livsöden). Skådespelare som Morgan Freeman och Anthony Hopkins är i huset heliga. Jag tänkte såhär på sena kvällskvisten (som när inlägget är klart hunnit bli tidig morgon, god morgon) babbla lite om några filmer som jag vill se men inte av olika anledningar gjort det än.

Captain America: Return Of The First Avenger
Steve Rogers, även känd som Captain America, måste ännu en gång rädda världen från onda makter. Den här gången gäller det en sovjetisk agent vid namn "The Winter Soldier". På samma gång måste Rogers också tampas med det nutida livet som inte alltid är så lätt.

Av det jag läst så bådar det gott för Marvels patriotiske (no shit) hjältes åtkomst och det är med det i tankarna som jag längtar efter att den släpps på Bluray och DVD. När den gick på stora duken hade jag visserligen fått erbjudande om att följa med och se den men tiden som varade hade annat i åtanke. Jag höll hårt i pengarna som istället gick till andra förnödenheter.

Need For Speed
Toobey Marshall har just avtjänat sitt fängelsestraff och kort efter frisläpp deltar han i ett race som spänner över delstaterna. Inte bara är han ute efter hämnd på den som satte dit honom utan han får också kämpa mot prisjägare som efter att en annan deltagare satt ett pris på hans huvud är ute efter just hans huvud. Hämnd, bilkörning och undanflykt på samma gång blir mycket att stå i.

Helt klart rätt nöjd med att jag inte gick och såg den här på bio då den rullade (haha al'a Nelson) upp, pressen är eniga i frågan om dess kvalité. Den är till och med sämre än sista Fast And Furious, det vill säga sexan. Det är kanske just därför jag vill se den ändå. För att se exakt hur cheesy och dålig den faktiskt är. Jag ser framför mig en mycket lättsam film med mycket snabba bilar en lördagskväll tillsammans med en pizza.

Sabotage
Arnold Schwarzenegger spelar här ledare för en insatsstyrka inom DEA, Drug Enforcement Agency.  Gruppen ska plocka in en kartellboss för att kraftigt decimera kartellens inflytande. Konflikten uppstår när de blir anklagade för att ha förskingrat drogpengar och Arnolds familj kidnappas av de resterande medlemmarna som hämnd för deras chef.

Jag älskade krutgubbens näst senaste film, The Last Stand, samtidigt som jag gillade Escape Plan. Arnold är Arnold och spelar därför i en helt egen liga. Media har sagt lite av varje om den här även fast det mesta pekar på bottennapp. Det avskräcker inte mig ett dugg, jag förväntar mig en skön mix av pang, pang, machotugg och korkat coola kommentarer.

A Million Ways To Die In The West
En feg bonde får öga för en ny hemlighetsfull kvinna i staden, men är tvungen att möta hennes make som lägligt nog är en efterspanad, fruktad och sinneslös revolverman när denne kommer tillbaka. Frågan är dock om det nyfunna modet är kvickare än donet i legendens hölster.

Seth McFarlane, Behöver jag säga mer? Skaparen av Family Guy dundrar ut sin andra långfilm som fått mediokra betyg. Åter igen så stör det inte mig för jag vill se hur väl den står sig mot, i mina ögon besvikelsen, Ted. Seth vet vad jag gillar, han och jag verkar ha samma humor mer eller mindre samt att Western och en klart godkänd esemble av skådespelare i slutändan ger en film som jag kan vika tid för.

22 Jump Street
Två poliser under täckmantel lyckades infiltrera high school och i och med det stoppa en drog från att spridas vidare. Både elever och kollegorna i kåren hade både det ena och det andra att säga om insatsen men den gav resultat. I uppföljaren är det nästan samma sak undantaget en sak - det är nu college som står på schemat och lektionen upprepar sig. Ny drog, samma teknik.

Jag fnös först åt 21 Jump Street då jag såg Channing Tatums namn på omslaget. Det osade tonårstjej-idol lång väg men jag gav efter att ha fått reda på vad den handlade om, den en chans. Klockren rakt igenom, överdriven, komisk och allmänt älskvärd. Inför tvåan är mycket sig likt men om den följer ettans recept så är det gott för ytterligare en och en halv timme.

Birdman
En skådespelare vars storhetstid är förbi får ett erbjudande om att spela med i en pjäs på självaste Boradwa y för att visa världen att han fortfarande har mycket kvar att ge. Men tiden utanför rampljuset har gett honom lite problem som han måste ta itu med först. Det gäller inte bara familjen utan också hans ego som under åren vuxit och nu kan sätta stopp. Med det måste sättas åt sidan för att kunna leverera en gång till.

Jag visste egentligen ingenting om den här filmen förrän jag av en händelse såg den på imdb. Den händelsen bestod i att jag, som jag brukar göra på hyfsat daglig basis, stalkade mina favoritskådespelares listor över vad de har gjort och vad de har på gång. I den här filmen spelar Emily Jean Stone, eller Emma Stone enligt eftertexterna. Det ligger till såhär, kära läsare, att jag om du inte visste det sen tidigare, avgudar henne. Inte bara är hon en extremt bra skådespelare utan också väldigt snygg också. Japp, jag sa det. Jag tycker Emma Stone är snygg. Och söt.

Hoppas du orkat ta dig igenom min lilla lista på filmer som jag ser fram emot eller har på "The Bucket List" (jävla bra film det också, se den!). Vad ser du fram emot för tillfället? Har du nyligen sett någon du gillade. Eller ogillade? Let me know in the commentsection below! #interiktigtyoutube

Inte Drive.

Mitt första "professionella" inlägg som frilansande skribent

För er som sovit under en sten de senaste dygnen (eller inte har mig på Facebook) så har jag gått och blivit officiell skribent för Gamereactor.se (om du känner mig vet du vad det betyder för mig). Jag har redan skrivit mitt come back-inlägg men nu för dryga 9 minuter sedan dundrade jag ut mitt första inlägg som medarbetare, proppat med nördiga termer och diskussionsuppmaningar. Surfa in och läs vet ja!

För att jag kan, är bäst, och förtjänar det!
(Och bilden kommer från nyheten:http://www.gamereactor.se/nyheter/163344/Andreas+Blom+%E4r+ny+skribent+p%E5+Gamereactor/)

Genom det svarta hålet.

I går kväll (läs i fredags) satt jag som vanligt framför TV:n men för en gång skull inte framför spelen, tro det eller ej. Och det även fast jag just införskaffat Watch Dogs till min nya, skinande Playstation 4. Nej, jag satt och gluttade på Terminator: The Sarah Connor Chronicles tillsammans med farsan. Någon gång under programmet kom vi in på Sci-fi som fenomen och som alltid då någon av oss kommer på en sak, började vi diskutera. Jag som är semi-realist har noll intresse för Sci-fi därför att jag inte tror på det med anledning av att jag inte kan hitta en realistisk förklaring. Kalla mig fånig, kalla mig trångsynt om ni så vill men sådan är jag. På samma gång har jag en väldigt livlig fantasi inuti vilken saker som är hundra procent mer spacade än Star Wars försiggår.

Vi fortsatte dividera och jag föreslog att definitionen "sci-fi" ändras beroende på hur vår världsbild ser ut. Vilka värderingar, vår position inom vetenskapen, teknologi och så vidare. Varför jag började babbla om det här var därför att jag till skillnad från Star Wars faktiskt är lite halvintresserad av Connor Chronicles, åtminstone tanken bakom. Premissen är enkel. Terminator är inte längre en vandrade cyborg med en M60-kulspruta till högerarm, lasersikte ovanför vänster öga och en cigarr i käften (The Arnold touch) utan nu ser de ut som dig och mig. Med undantaget att de fortfarande är maskiner med övermäktiga egenskaper. Egenskaper som övernaturlig styrka, nanoprecision inom räkning och komplett känslolösa. Det här hör, hur skrämmande det än må låta, ihop med hur vi ser på vår samtid. Det är ingen idé att mörka det, vi gör allt vi kan för att försöka lära datorer att tänka själva, att bli intelligenta. Om vi lyckas kan vi ha uppnått en ny milstolpe i vår jakt på att inte behöva göra någonting själva och kan belåtet överlåta det till våra mekaniska betjänter. Och vem bryr sig om vi inte ger de uppmärksamhet eller betalar lön? De vet ju inte vad känslor är för något. Men vad skulle hända om de får kortslutning och börjar se oss människor som måltavlor? Tekniken tar över med andra ord, även fast programmets vision är en form av den gyllene medelvägen. Det vill säga då robotarna hjälper än motarbetar oss.

Tack vare ämnet så svävande vi rätt fort in på annat som hade med rymden att göra. Den är ju rätt outforskad när allt kommer omkring. Visst har vi koll på vårt eget solsystem och vår egen galax, men vad finns bortom den astronomiska horisonten? Svarta hål exempelvis, de finns. Vi drog nytta av det faktum att ingen vet vad som finns på andra sidan hålen och därför var diskussionen öppen för i stort sett vad som helst. Jag kom i min vildaste fantasi på en teori och förberedde farsan på en totalt urspårad idé. Men som sagt, ingen vet ju säkert vad som finns bakom den svarta massan...

Resa i tiden. Är det möjligt frågar du dig? Vetenskapen har grävt i det och kommit med både det ena och det andra. Ponera nu att bakom ett specifikt svart hål, ligger en annan dimension, en annan värld, en annan tid. En svunnen tid. Ta som exempel en av mina favorit årtionden - 50-talet. Tar du dig igenom massan och kommer ut på andra sidan levande, har du kommit tillbaka till 50-talet och allt som hörde det till. Värderingar, teknologi, bilar, mode, mat, vetenskap och framtidsutsikter... Allt som skedd under bilarnas och hårfettets era rullar på dygnet runt, år efter år. Tyvärr varade rockens årtionde i just tio år, men i den här parallella dimensionen återupprepar sig allt. När den 31:a december 1959 passerat är vi tillbaka på den 1:a januari 1950. Och så håller det på i oändlighet. På så sätt kan man om man så vill återuppleva allt om igen och göra allt om igen som man kanske inte hann med under de första tio åren. Enda haken är att man inte kan påverka sin ålder, trots att vi lever i en annan värld så rullar den på rent åldersmässigt. Vilket möjliggör en åldring på 20 år under 50-talet, om ni förstår tänket.

Varför är den här helt orimliga idén så lockande då? Om du som jag är nörd inom området och dyrkar allt som hade med det att göra så är väl det här drömmen? Att vakna på morgonen i sin lägenhet i centrala Los Angeles (Amerika, så otroligt mainstream), göra i ordning sin toast, dränka det backslickade håret i fett så att det ser sådär Ladykilling-bra ut, slänga på skinnpajen med tillhörande jeans plus dojor. Lämna unkislyan och kila ner i garaget där Bettan står. Bettan som i din bil, din bil som i en sent 40-tals Mercury eller Ford, som du sen använder för att dig till jobbet (om du har något) eller skolan.

"Eat your eggs Tommy, so you grow strong and able to fight off the Russians!", du uppmuntrar din son att äta upp sin frukost medan du finjusterar slipsen så att den ligger precis rätt i kragen. Det gör den. Du ler ett självsäkert leende och trär in armarna i kavajen, kysser din förklädesprydda fru på kinden och som kronan på verket sätter på dig din hatt. Rufsar din son i håret och lämnar villan. Kliver ut och går den korta vägen till bilen. Förbi den perfektionistiskt klippta, illgröna gräsmattan fram till den skimrande herrgårdsvagnen av märket Ford. Och som alla andra familjefäder under den tiden jobbade du på en tidning.

Du njuter av din äggröra och bacon samtidigt som du läser dagens blad. En artikel skriven av någon Smith eller Jones där det står om en försvunnen last importerade cigaretter som du själv inte vet någonting om..., alls. Det sista av kaffet tömmer du och reser dig upp. Tänder din morgoncigarrett på vägen ut i hallen. Framför spegeln har du din byrå och ur första lådan tar du ut din kromade 1911...

Okej, kanske man inte ska glorifiera organiserad brottslighet men det var också en del av 50-talet. Men ni fattar poängen eller hur? Att man kan resa bakåt i tiden via svarta hål. Nu tog jag bara 50-talet som exempel, tänk om det fanns andra hål för andra tider? Vissa som tar dig tillbaka till medeltiden eller ännu längre tillbaka. Rätt roligt att fundera på för alla oss som någon gång intresserat oss för tidsresor eller svunna tider. Hur man sen tar sig tillbaka är enkelt, genom specifika dörrar ala' The Adjustment Bureau kommer man tillbaka till vår värld (eller i alla fall området utanför det svarta hålets atmosfär). Easy peasy Japanesy. Sen kommer det inte finnas kartor eller skyltar som guidar dig. Du kan alltså inte komma till ett svart hål på samma sätt som du följer skyltar ut efter motorvägen. Så där har du ett litet vågspel.

Och det var i stort sett det, min lilla teori om alternativa dimensioner där det är svunna tider tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, tolv månader om året. Vad? Star Wars har slagit igenom så varför kan inte min idé bli nästa stora Sci-fi saga?

Tänk om det fanns en värld som fortfarande levde och andades hamburgare? Där bilarna fortfarande såg ut att vara tagna ur en framtidsfilm?