”Let me tell you something my friend. Hope is a dangerous thing. Hope could drive a man insane.”
Red satt på andra sidan bordet och tittade allvarligt på Andy. Och eftersom man fick se det från Andys egen vinkel, tittade Red följaktligen rakt på honom. På Elias där han satt halvt tillbakalutad i soffan och försökte tänka på allt utom just det. Det här med att ta körkort samma dag som han fyllde 18 hade inte riktigt fungerat. Andra året hade bjudit på mer motstånd arbetsmässigt än vad han först trott, och enligt hans egen standard så accepterades inget under väl godkänt vilket inte alltid var enkelt att klämma fram. Men så under ett lov fick han, kanske inte en uppenbarelse…, men i alla fall en impuls att börja. Arbetsläget hade varit lugnt och därför kändes det passande att börja med körningen.
Och nu satt han där, knappt två år senare och hade känt sig fulländad sedan en månad. Efter att ha suttit flera helger i rad, motvilligt avböjt visiter från eller hos Sophie samt ha skolkat från lektioner som inte var nödvändiga – satt han nu här. Efter att ha suttit timmar bakom ratten i bilskolans silvriga Golf, fått ta ris och ros från handledaren vars status stigit och dalat och för att till slut bara få några tips om att vad han skulle tänka extra på – satt han nu här. För fem timmar sedan hade han…
”Du, håll käften. Just det. Jag pratar med dig Andreas Blom. Bara för att du håller i pennan behöver du inte strö salt i såren. Och för det första är väl inte en jävel intresserad av hur lång tid det tog innan jag misslyckades? Jag berättar…, … som sagt, första gången kändes det rätt. Allt satt bara där. Jag skulle vandra in på trafikverket, skriva provet och sedan gå därifrån med 66 utav 65 rätt. Inte bara få godkänt utan också full pott. Samma sak med körningen. Jag skulle sitta och diskutera med inspektören samtidigt som jag iskallt och proffsigt styrde kärran genom Sollentuna, precis som jag och pappa gjort. Sen skulle jag parkera, inspektören skulle klottra ner något i protokollet och sen sträcka fram handen. Jag skulle ha gått därifrån med en lapp och en vecka senare skulle kortet komma. Hur jävla dum får man vara? Teorin gick käpprätt åt helvete! 49 av 65. 49 av 65! 16 jävla fel! Tre fel för mycket. Uppkörningen gick bra, åtminstone kändes den bra. Den flöt på bra. Jag tänkte extra mycket på vad handledaren sagt sekunderna innan han lämnat bilen och instruktören kommit. Kände att det och allt det andra passat. Men när vi kom tillbaka och jag stängt av motorn, fick jag en hel radda kommentarer som alla resulterade i en sak: Körningen är inte godkänd. Det var sikt, blicken längre fram, titta bättre på skyltar… Jag misslyckades för i helvete!! Det tog ungefär en vecka innan jag helt hade kommit över det och kanske ytterligare några dagar innan jag bestämt mig. Bättre lycka nästa gång. Så, Andreas, vill du höra hur det gick då?”
Elias vänder bort blicken och jag ser hur en tår rinner ner för hans ena kind.
