Borde ha legat på låset. Borde ha försakat inhandling av mat. Borde ha legat på låset. Mycket man borde i denna värld. En sak som man borde och som jag ämnar göra i detta nu - är att snabbt dissekera och ge min syn på den nyligen uppladdade gameplay-trailern för Red Dead Redemption 2. Som en förvarning: allt som det står RDR2 på, även om det, händelsevis, så bara är en soppåse, blir jag automatiskt knäsvag inför. Med det sagt så har jag mestadels bara bra saker att säga. Men ett orosmoln har faktiskt blossat upp.
Det första som slår mig, precis som med de föregående glimtarna, är detaljnivån som verkar ligga på det absoluta topplagret vad gäller noggrannhet. Partiklar som yr från hästarnas hovar, gnagare som springer ned för berget i takt med att Arthur kommer nedlunkandes på sin häst, mängden lera som fastnar på hans brallor då han, säkerligen efter att ha fuskat i poker, kastas ut genom ett fönster och landar på den lertäckta gatan utanför. Elden som dansar framför den gitarrspelande herren i lägret, skärpan och revorna i Arthurs knivfodral, faktumet att denne drar tillbaka hagelbrakarens toplever efter att ha stoppat in patroner innan han drar upp hela framstycket... Är bara några få detaljer som fångade mig direkt.
Vad gäller skjutandet ser man att mycket är lånat från Grand Theft Auto V. Vilket är allt annat än alarmerande! Det spelets vapenkänsla sitter än idag på topp och tanken på att få byta ut fjuttiga Desert Eagles mot ren, stenhård amerikansk ingenjörskonst medelst hett bly av den dubbelpipiga och sex-gånger-i-hisnande-snabb-följd-orienterade graden - får mig att kippa efter luft. Detsamma gäller möjligheten att interagera i olika situationer. Få välja mellan att attackera, låta bero, eller provocera en dilligensrånare, istället för att, som i första spelet, ge upp eller dra skiljsmässoadvokaten direkt, ger mig hopp. Det samma gäller möjligheten att antingen skona (och där genom - kanske vinna något på det) eller gå full Scar på mannen som klamrar sig fast vid en klippkant.
Att man nu lagt markant mer fokus på relationen med ens häst är också något som galopperar raka vägen in i mitt stall. Jag ser fram emot att få ta hand om min havremoppe och få denne att lita på mig i nöd och lust. För om sanningen ska fram, hur praktiskt det än må ha varit, så var det inte särskilt realistiskt att kunna vissla på sin fyrbenta transport och denne dök upp från ingenstans - på toppen av en klippa, miltal från vad som ens kan klassas som civilisation. Detta måste såklart också inkludera tåren som fälls då sitt vackra sto faller av bettet från en kula eller ett impulshugg från en skallerorm.
Jag ska runda av så smått, för snart kommer jag tappa kontrollen och raljera ut allt och ingenting. Fightingen ser i vissa stunder ut som en försiktig vidareutveckling av den i första spelet - något jag inte gillar. Där drogs den med oprecishet, brist på engagemang och känsla, träffsäkerhet och monotona kontroller. Å andra sidan, ur andra vinklar verkar det vara en släkting till, precis som med el pistolero, Grand Theft Auto V. And that, my friend, is a good thing.
Avslutningsvis kan jag inte annat än gapa åt grafiken. Rockstar är grymt bra på att optimera utefter vad våra generationers konsoler mäktar med, och det här ser inte ut att bli ett undantag. Frågan är bara om det här kördes på den vanliga uppsättningen (PS4/One) eller på de smått trimmade 4K-maskinerna. Om förstnämnda gäller - då får det sporrarna att knorras. Det är mycket mer jag vill se, som jag inte såg här. Men, som de gjorde med L.A Noire, så har vi en gameplay-serie att se fram emot. Och i nästa del vankas det mer detaljerad förklaring av aktiviteter, uppdrag, fisketurer och, det som jag i hemlighet ser mest fram emot - rån. Och yes, blir ett inlägg även efter den.
 |
| It's the Rooten'est, tooten'st, shooten'est Cowboy in the wild, wild west! |
