torsdag 1 januari 2015

2015, here we go

Egentligen är det rätt roligt, när jag startade den här bloggen för 2,5 år sedan var tanken att jag då, då skulle skriva ner mina funderingar och åsikter om allt och ingenting. "Spontan och målmedveten" skrev jag och menade då att det verkligen skulle komma när man minst anar det. Grejen var den att jag på den tiden älskade att skriva (vilket jag gör fortfarande, men det har blivit lite si och så med det under det senaste året), och eftersom jag har en annan blogg på gamereactor.se i vilken jag sedan 2007 babblat rejält, kom den här i andra hand.

Tanken med den här är att den ska skilja sig från GR-bloggen och då genom innehållet. Medan GR-bloggen nästan enbart handlar om spel så har inläggen här, som nästan kan räknas på en hand, handlat om lite mer seriösa ämnen. Ett tag var tanken att jag skulle dubbelpublicera mina inlägg. Allt som skrevs i den andra bloggen skulle också upp här. Det fungerade med två, tre inlägg men sen dog den vanan.

Tanken är att jag det här året inte ska ge ett nyårslöfte utan snarare ett försök. I alla år har man gett löften som från min sida innefattat allt från att spela mindre till att koncentrera mig mer i skolan. Dessa har jag tagit väldigt seriöst och försökt göra allt för att uppfylla men på senare år har det blivit mer av en sak jag sagt av bara farten. Nyårslöften alltså... Men det här året, 2015, har jag bestämt mig för att återigen ta allvarligt på mitt löfte, förlåt, försök... Att återigen ta tag i mitt skrivande. Med det menar jag att inte bara återuppliva den här bloggen utan också fortsätta med mitt manus som legat på arbetsbordet alldeles för länge.

Ibland hatar jag mig lite i hemlighet för att mitt skrivande legat lite på dekis det senaste året. I gymnasiet gick det inte en dag utan att jag enbart skrev inköpslistan för middagen, jag hade alltid idéer i huvudet och förverkligade dem så fort som möjligt - kort sagt så brann jag för skrivande. Jag skrev ihop min första bok på 175 A4 (som fortfarande inte är publicerad) under en termin vilket i motsats till uppföljaren som knappt har nått femtio sidor än, är rent skrattretande. Under sportlovet i trean satt jag i stort sett nätterna igenom. Satte mig vid nio för att skriva och stängde sällan av datorn förrän två då hela huset sov sedan många timmar tillbaka. Inspirationen fanns där, tiden fanns där och allt bara flöt på och jag älskade det. Faktum är att inspirationen finns kvar utan det som har gjort att det blivit mindre skrivande är min egen dumma föreställning om att jag inte har tid.

För jag har så mycket annat att göra, har jag intalat mig. Söka jobb innan jag började plugga, sedan plugga, jobba för GR (i vilket jag skriver enormt mycket, så jag underhåller talangen), spendera tid på Youtube, spela, äta, och sova. Finns inte tid för skriverier säg. Egentligen väldigt skrattretande det också. Jag kan enkelt skita i att sitta på Youtube eller spela Grand Theft Auto en kväll och istället sitta och få ner mina många idéer på papper. Gör jag det får jag inte bara utlopp för mina idéer utan också mindre "ångest" över att jag inte skriver längre. Vilken författare va? Som Stephen King en gång sade "Read and write four to six hours a day. If you cannot find the time for that, you can't expect to become a good writer". Jag har tid för det, gäller bara att intala mig själv det. Och det är det som jag ska försöka ändra på under 2015, så förhoppningsvis får ni följa mer av mitt liv här i bloggen under året som kommer. Och just därför blir det ingen årskrönika, en "sammanfattning" på 13 A4-sidor den här gången. Gott nytt år.