Vi fortsatte dividera och jag föreslog att definitionen "sci-fi" ändras beroende på hur vår världsbild ser ut. Vilka värderingar, vår position inom vetenskapen, teknologi och så vidare. Varför jag började babbla om det här var därför att jag till skillnad från Star Wars faktiskt är lite halvintresserad av Connor Chronicles, åtminstone tanken bakom. Premissen är enkel. Terminator är inte längre en vandrade cyborg med en M60-kulspruta till högerarm, lasersikte ovanför vänster öga och en cigarr i käften (The Arnold touch) utan nu ser de ut som dig och mig. Med undantaget att de fortfarande är maskiner med övermäktiga egenskaper. Egenskaper som övernaturlig styrka, nanoprecision inom räkning och komplett känslolösa. Det här hör, hur skrämmande det än må låta, ihop med hur vi ser på vår samtid. Det är ingen idé att mörka det, vi gör allt vi kan för att försöka lära datorer att tänka själva, att bli intelligenta. Om vi lyckas kan vi ha uppnått en ny milstolpe i vår jakt på att inte behöva göra någonting själva och kan belåtet överlåta det till våra mekaniska betjänter. Och vem bryr sig om vi inte ger de uppmärksamhet eller betalar lön? De vet ju inte vad känslor är för något. Men vad skulle hända om de får kortslutning och börjar se oss människor som måltavlor? Tekniken tar över med andra ord, även fast programmets vision är en form av den gyllene medelvägen. Det vill säga då robotarna hjälper än motarbetar oss.
Tack vare ämnet så svävande vi rätt fort in på annat som hade med rymden att göra. Den är ju rätt outforskad när allt kommer omkring. Visst har vi koll på vårt eget solsystem och vår egen galax, men vad finns bortom den astronomiska horisonten? Svarta hål exempelvis, de finns. Vi drog nytta av det faktum att ingen vet vad som finns på andra sidan hålen och därför var diskussionen öppen för i stort sett vad som helst. Jag kom i min vildaste fantasi på en teori och förberedde farsan på en totalt urspårad idé. Men som sagt, ingen vet ju säkert vad som finns bakom den svarta massan...
Resa i tiden. Är det möjligt frågar du dig? Vetenskapen har grävt i det och kommit med både det ena och det andra. Ponera nu att bakom ett specifikt svart hål, ligger en annan dimension, en annan värld, en annan tid. En svunnen tid. Ta som exempel en av mina favorit årtionden - 50-talet. Tar du dig igenom massan och kommer ut på andra sidan levande, har du kommit tillbaka till 50-talet och allt som hörde det till. Värderingar, teknologi, bilar, mode, mat, vetenskap och framtidsutsikter... Allt som skedd under bilarnas och hårfettets era rullar på dygnet runt, år efter år. Tyvärr varade rockens årtionde i just tio år, men i den här parallella dimensionen återupprepar sig allt. När den 31:a december 1959 passerat är vi tillbaka på den 1:a januari 1950. Och så håller det på i oändlighet. På så sätt kan man om man så vill återuppleva allt om igen och göra allt om igen som man kanske inte hann med under de första tio åren. Enda haken är att man inte kan påverka sin ålder, trots att vi lever i en annan värld så rullar den på rent åldersmässigt. Vilket möjliggör en åldring på 20 år under 50-talet, om ni förstår tänket.
Varför är den här helt orimliga idén så lockande då? Om du som jag är nörd inom området och dyrkar allt som hade med det att göra så är väl det här drömmen? Att vakna på morgonen i sin lägenhet i centrala Los Angeles (Amerika, så otroligt mainstream), göra i ordning sin toast, dränka det backslickade håret i fett så att det ser sådär Ladykilling-bra ut, slänga på skinnpajen med tillhörande jeans plus dojor. Lämna unkislyan och kila ner i garaget där Bettan står. Bettan som i din bil, din bil som i en sent 40-tals Mercury eller Ford, som du sen använder för att dig till jobbet (om du har något) eller skolan.
"Eat your eggs Tommy, so you grow strong and able to fight off the Russians!", du uppmuntrar din son att äta upp sin frukost medan du finjusterar slipsen så att den ligger precis rätt i kragen. Det gör den. Du ler ett självsäkert leende och trär in armarna i kavajen, kysser din förklädesprydda fru på kinden och som kronan på verket sätter på dig din hatt. Rufsar din son i håret och lämnar villan. Kliver ut och går den korta vägen till bilen. Förbi den perfektionistiskt klippta, illgröna gräsmattan fram till den skimrande herrgårdsvagnen av märket Ford. Och som alla andra familjefäder under den tiden jobbade du på en tidning.
Du njuter av din äggröra och bacon samtidigt som du läser dagens blad. En artikel skriven av någon Smith eller Jones där det står om en försvunnen last importerade cigaretter som du själv inte vet någonting om..., alls. Det sista av kaffet tömmer du och reser dig upp. Tänder din morgoncigarrett på vägen ut i hallen. Framför spegeln har du din byrå och ur första lådan tar du ut din kromade 1911...
Okej, kanske man inte ska glorifiera organiserad brottslighet men det var också en del av 50-talet. Men ni fattar poängen eller hur? Att man kan resa bakåt i tiden via svarta hål. Nu tog jag bara 50-talet som exempel, tänk om det fanns andra hål för andra tider? Vissa som tar dig tillbaka till medeltiden eller ännu längre tillbaka. Rätt roligt att fundera på för alla oss som någon gång intresserat oss för tidsresor eller svunna tider. Hur man sen tar sig tillbaka är enkelt, genom specifika dörrar ala' The Adjustment Bureau kommer man tillbaka till vår värld (eller i alla fall området utanför det svarta hålets atmosfär). Easy peasy Japanesy. Sen kommer det inte finnas kartor eller skyltar som guidar dig. Du kan alltså inte komma till ett svart hål på samma sätt som du följer skyltar ut efter motorvägen. Så där har du ett litet vågspel.
Och det var i stort sett det, min lilla teori om alternativa dimensioner där det är svunna tider tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, tolv månader om året. Vad? Star Wars har slagit igenom så varför kan inte min idé bli nästa stora Sci-fi saga?
Resa i tiden. Är det möjligt frågar du dig? Vetenskapen har grävt i det och kommit med både det ena och det andra. Ponera nu att bakom ett specifikt svart hål, ligger en annan dimension, en annan värld, en annan tid. En svunnen tid. Ta som exempel en av mina favorit årtionden - 50-talet. Tar du dig igenom massan och kommer ut på andra sidan levande, har du kommit tillbaka till 50-talet och allt som hörde det till. Värderingar, teknologi, bilar, mode, mat, vetenskap och framtidsutsikter... Allt som skedd under bilarnas och hårfettets era rullar på dygnet runt, år efter år. Tyvärr varade rockens årtionde i just tio år, men i den här parallella dimensionen återupprepar sig allt. När den 31:a december 1959 passerat är vi tillbaka på den 1:a januari 1950. Och så håller det på i oändlighet. På så sätt kan man om man så vill återuppleva allt om igen och göra allt om igen som man kanske inte hann med under de första tio åren. Enda haken är att man inte kan påverka sin ålder, trots att vi lever i en annan värld så rullar den på rent åldersmässigt. Vilket möjliggör en åldring på 20 år under 50-talet, om ni förstår tänket.
Varför är den här helt orimliga idén så lockande då? Om du som jag är nörd inom området och dyrkar allt som hade med det att göra så är väl det här drömmen? Att vakna på morgonen i sin lägenhet i centrala Los Angeles (Amerika, så otroligt mainstream), göra i ordning sin toast, dränka det backslickade håret i fett så att det ser sådär Ladykilling-bra ut, slänga på skinnpajen med tillhörande jeans plus dojor. Lämna unkislyan och kila ner i garaget där Bettan står. Bettan som i din bil, din bil som i en sent 40-tals Mercury eller Ford, som du sen använder för att dig till jobbet (om du har något) eller skolan.
"Eat your eggs Tommy, so you grow strong and able to fight off the Russians!", du uppmuntrar din son att äta upp sin frukost medan du finjusterar slipsen så att den ligger precis rätt i kragen. Det gör den. Du ler ett självsäkert leende och trär in armarna i kavajen, kysser din förklädesprydda fru på kinden och som kronan på verket sätter på dig din hatt. Rufsar din son i håret och lämnar villan. Kliver ut och går den korta vägen till bilen. Förbi den perfektionistiskt klippta, illgröna gräsmattan fram till den skimrande herrgårdsvagnen av märket Ford. Och som alla andra familjefäder under den tiden jobbade du på en tidning.
Du njuter av din äggröra och bacon samtidigt som du läser dagens blad. En artikel skriven av någon Smith eller Jones där det står om en försvunnen last importerade cigaretter som du själv inte vet någonting om..., alls. Det sista av kaffet tömmer du och reser dig upp. Tänder din morgoncigarrett på vägen ut i hallen. Framför spegeln har du din byrå och ur första lådan tar du ut din kromade 1911...
Okej, kanske man inte ska glorifiera organiserad brottslighet men det var också en del av 50-talet. Men ni fattar poängen eller hur? Att man kan resa bakåt i tiden via svarta hål. Nu tog jag bara 50-talet som exempel, tänk om det fanns andra hål för andra tider? Vissa som tar dig tillbaka till medeltiden eller ännu längre tillbaka. Rätt roligt att fundera på för alla oss som någon gång intresserat oss för tidsresor eller svunna tider. Hur man sen tar sig tillbaka är enkelt, genom specifika dörrar ala' The Adjustment Bureau kommer man tillbaka till vår värld (eller i alla fall området utanför det svarta hålets atmosfär). Easy peasy Japanesy. Sen kommer det inte finnas kartor eller skyltar som guidar dig. Du kan alltså inte komma till ett svart hål på samma sätt som du följer skyltar ut efter motorvägen. Så där har du ett litet vågspel.
Och det var i stort sett det, min lilla teori om alternativa dimensioner där det är svunna tider tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, tolv månader om året. Vad? Star Wars har slagit igenom så varför kan inte min idé bli nästa stora Sci-fi saga?
 |
| Tänk om det fanns en värld som fortfarande levde och andades hamburgare? Där bilarna fortfarande såg ut att vara tagna ur en framtidsfilm? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag vill inte ha något skräp, dessa typer av kommentarer kommer helt utan vidare ignoreras och definitivt inte publiceras.