Playstation 2 SCPH-77003

Aldrig trodde jag att jag aktivt skulle jaga en slim-variant av Playstation 2, än mindre utöka samlingen med en. Men nu står vi här, med både en aning lättare (och mer skrikande) revision av Sonys andrafödde och som många anser vara den största trimningen av en konsol någonsin. För med borttagningen av hårddisk-dockan och utflytten av nätaggregatet försvann en hel del fett och i jämförelse med senare Slim-modeller, så står nog denna som den mest nedklippta i förhållande till sitt original. Men med det också en rätt rejäl designförändring.

Pretty in pink.

Borta är de räfflade sidorna, de stilistiska initialerna och den vridbara loggan på fronten av skivsläden. Detta ger såklart en mindre konsol, och medan en rundad kant nu går ut med sidan där dess mer fyrkantiga föregångare en gång trevat, behålls visserligen designsspråket, men mycket av dess karaktär är borta. Det är delvis därför just Slim-varianten inte skrivits upp på önskelistan hos mig och trots ett antal limiterade utgåvor, inget som min barndoms-slim (som för övrigt gett mig adrenalinskjutsar i sotsvarta Corvetter och introduktionen till den coolaste BMW:n någonsin, samt fått mina föräldrar att kvida då jag och syrran fullständigt ägt scenen i allehanda Singstar) fått sällskap av.

 
Men så slog det mig att en ganska skrikande färgsättning existerar, en som jag känt till under alla dessa år och till och med något som den ännu yngre och fattigare Andreas en gång trånade efter. Men på den tiden hade man knappt något över efter att man lagt den veckoliga Selma Lagerlöf (numer Astrid Lindgren) på godis. Det var knappt att man hade disciplinen att spara upp till begagnade spel, så en konsol var helt enkelt inte ens på kartan.

Så den rosa PS2:an fick kliva vidare. Den som till en början inte ens marknadsfördes som en konsol, utan snarare som ett fashionabelt tillbehör, fick vara. Ja, du hörde rätt; när den visades upp talades det om den som mer av ett tillbehör och ett komplement till en speciell livsstil, än en konsol. Samt användes som medel för att inte kanske locka in flera tjejer (även om den säkerligen gjorde det också) i spelvärlden, men uppmärksamma att den demografin minsann också hade lika flinka snabbare-än-sin-egen-skugga fingrar som pojkarna och kvarteret. Personligen ger jag mig inte in i den diskussionen om jag inte måste utan hävdar att du kan uppskatta spel oavsett om du är dude- eller dudett eller allt däremellan. Men kan samtidigt inte låta bli att dra på smilbanden i just detta fall.

Utannonserad och lanserad med prislapp på runt 2500 kronor strax innan PS3:an gjorde sitt intåg, hamnar denna mitt i 00-talets sockersöta bomullstillvaro. Vi hade allt ifrån rosa Barbies, radios och mobiltelefoner (med obligatoriska påklistrade ädelstenar), till albumomslag till lurviga fronter på anteckningsböcker och toppen av pennor. Så varför inte en spelkonsol… förlåt, ’accessoar’. För trots allt, i linje med eran var den verkligen "(…)  funky, fresh, and fashionable, (…) with a fun new twist.", som Sony uttryckte sig.

She's soo preeee-dy! Den är så iögonfallande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Intensiteten är lite vad jag misstänker att "Automotive" SCPH-3000-versionerna känns att titta på (även om de är lackade annorlunda.

I mina ögon, och det som legitimerat dess plats i samlingen, är det just färgen. Rosa är ballt. Det syns. Det är fräckt. Sött. Och att se denna med egna ögon är lika intensivt som Hampster Dance, Caramelldansen och Rosa Helikopter på samma gång. Sedan hjälper det ju också att kompletta enheter (som med kontroller, minneskort, konsol och låda) kan dra upp emot femtusen på Ebay givet solens position den dagen (högsta jag hittade nyligen var hiskeliga 8000 kronor). Så redan här har jag ”tjänat” på det i och med att jag fick hem min för i runda slängar 2500 kronor.

Oftast är det då den amerikanska modellen som betingar en hel del, eller åtminstone är den vanligast förekommande framför den europeiska. Och skillnaden mellan amerikanska och europeiska ligger i region (till skillnad från den första, som bar inbyggt nätaggregat, är det ett externt sådant på dessa och därmed kan du komplettera med passande spänning beroende på region). Speaking of region…  det som kan bli aningen klämmande är om jag vill stoppa in en NTSC-skiva i den, då dessa nämligen är regionslåsta. Men fram till och med PS3 var det allmän kännedom, så det är egentligen inget att skriva hem om. Vad man däremot kan ta upp (och är något som jag funderat på) är paketeringen. Den ser både annorlunda ut beroende på i vilken del av världen du hittar denna och innehåller dessutom lite olika många tillbehör; amerikanska NTSC har en svart låda, där den rosa konsolen poserar tillsammans med kontrollen under vit text, medan PAL är mer åt andra hållet. En ljusrosa nyans bakom maskinen och dess två kontroller under svart text. Tycker amerikanska är mer kontrasterande och påminner mig om hallonlaktris, medan EU känns mer i linje med insidan och tilltalar mig mer (because rosa). 

Att det europeiska paketet innehåller två kontroller jämfört med det amerikanskas en tilltalar min komplett-noja och då minneskortet också finns i bilden gör den till komplett undantaget manualen.

Valet att enbart inkludera en kontroll för Amerika och inte två är bortom mig och är också därför jag ville ha tag på en PAL. Försöker nämligen i den mån jag kan få tag på två kontroller per konsol då det i min mening gör det mer komplett (samt ser bättre ut med två på en framtida displayhylla). Och då denna kom i princip komplett är det win win för min del. Ända jag var tvungen att införskaffa separat var ett minneskort, som kom ungefär samtidigt och som nu pryder den magiska grinden ovanför första spelarens kontrollkontakt.

Fick lägga till minneskortet då det inte följde med maskinen, men när denna skeppades följde denna oumbärliga, livsviktiga, (och i detta fall minst lika shockrosa) plastbit med (till skillnad från exempelvis den "normala" 50004. 

Men som sagt, bortsett från min och syrrans egna barndomsmaskin och denna så tror jag inte att samlingen kommer kompletteras med så värst många slim-konsoller, just därför att de limiterade utgåvorna inte föll mig i smaken. Men detta är bra för både plånboken och

vinden, då det finns gott om standard-varianter som en dag ska ta plats. Och när väl det kommer, så kommer det vara ytterligare en japansk.